Jag vet inte vart jag ska börja, det vet jag aldrig. Jag vet precis innan jag börjar vad det är jag vill få ut men när jag ska knappa in det, få pennan att göra ristningar för ord och meningar så slår det slint. Som Time out. Det går alldeles för fort i huvudet så jag hinner liksom inte att få ner det.

Men jag ska ge det ett försök, ett försök till tankar runt om kring mitt liv.
Ett försök till en fungerande blogg. Ingen press eller så. Men när jag har den tiden över, den tiden när jag får tid att tänka och gå in i mina känslor djupt och våga känna efter. Känslor. Just det som har hänt idag.

Därför satte jag fingarna på tangentbordet och födde Phoenixx.
Dels för min tatuering jag har, "hur långt nere du än är så är toppen nära"
Jag kan inte dö, även om jag en dag skulle dö.
Och för att det är jag.

Jag har klarat av allt nu och det kom som en chock. Hamnat på "rehab" och jag tog valet själv för att ta hand om precis det. Mig Själv.
Trots att jag bara hunnit uppleva en hel dag här, då jag kom igår, så har jag haft världens vulkanutbrott. Min hjärna har varit i så högt varv att jag glömt av vad jag tänker, vem jag är, vad jag gör.

Men denna gången vågade jag tänka och tycka att mina tankar är helt okej, för det är dom. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av dom bara, vem jag skulle dela med mig dom till, vem som skulle förstå.
Men så kom jag på, att fan.. Det är ingen som behöver förstå.
Bara jag själv som måste acceptera dom.

Det är ganska skönt ändå. Att vara här. Att jag hunnit tänka så mycket och hunnit ta hand om mig själv redan.

Det känns, eller jag vet, att detta är för att jag äntligen slappnar av.
Att inte ha en enda tid att passa
Att inte ha någonting planerat
Att bara ta dagen som den kommer när jag slår upp ögonen på morgonen
Att bara få leva

Kastar ur mina ord, publicerar dom på allmänn sida. Inte för att jag vill att omvärlden ska se, mig spelar det ingen roll. För att när jag nästa gång blickar tillbaka, och på något sätt kan uppleva känslan jag kände när jag skrev ner dem.
Att kunna återuppleva känslan. Även om den var negativ då, göra den till något positivt nästa gång.

Det finns så mycket mer att skriva
Låter det snurra runt i huvudet istället och välja rätt ord för det,
nästa gång.

Och att vara anonym.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu dör jag. Nu. Jag hatar verkligheten, att vara tillbaka till den. Vill inte. Vill tillbaka, tillbaka till friheten. Min frihet. Livslust. Njutning. Att le.   Jag hatar Sverige. Jag hatar mina tankar. Jag hatar mig. Just nu.   Nu dör jag...

Orkar inte detta längre. Att vara fet. Fetto. Varför kan jag inte få vara som alla andra, med naturliga fina kroppar? Fan..   Vägde 53kg i förrgår, inte gjort ett jävla skit förutom att träna. Jag har ju skött mig... O så ställde jag mig på våg...

Kommit på en sak när det gäller mig själv och den livsstilen jag lever nu och vill fortsätta leva utan problem. Om jag inte tränar när jag går upp på morgonen så pajjas hela dagen. Vet inte varför och jag vet, "så kan man inte säga". Men så är det!...

Va ute 60 min i morse, kom hem, körde stenhårt hemma. Mage i två positioner, lår, armar i två positioner och allt detta gjorde jag 15 x 3 på varje öving gånger 3 igen. Helt slut nu. Bäng va jag också. Nej, men fick en sån jävla adrenalinkick så jag...

Kan inte tro att det är sant. Om 6 dagar åker vi. Jag som har längtat så mycket, som alltid velat göra detta. Räknat månader, nu finns det inga månader och räkna. Utan dagar. 1 2 3 4 5 6 .......   Skrev aldrig av mig igår, blev liksom inte av.. ...